Vad är egentligen amygdala?

Social fobi och ångest är starkt sammankopplade, och vår ångest påverkas av det som händer i vår amygdala. Därför tänkte vi att det var dags att prata lite mer om vad amygdala egentligen är och hur den fungerar. 

amygdala och ångest

 

Ordet amygdala kommer från grekiskans “mandel”, på bilden här ovan kan du se de två mandelformade kärnorna som utgör vår amygdala.

Dessa små mandelformade kärnor har visat sig ha en stor påverkan för hur vi fattar beslut, hanterar minnen och reagerar känslomässigt på saker som inträffar.

Forskning har visat att höger och vänster amygdala skiljer sig åt i sina uppgifter och egenskaper. Den högra sidan av amygdala reagerar på känslor som sorg och rädsla, medan den vänstra sidan reagerar på både positiva och negativa känslor.

Så hur har det här då med ångest att göra? Vi ska försöka förklara med ett exempel:

Tänk dig att du befinner dig i en situation där du ska hålla föredrag för din klass. Du ställer dig längst fram i klassrummet och ser ut över dina kamrater. Snart känner du hur pulsen ökar, du svettas och börjar få svårt att andas. 

Du har drabbats av de vi kallar för ångest. Ångesten i sig är ingen känsla eller tanke, utan en kroppslig reaktion på en känsla eller tanke. Tanken eller känslan som lett fram till ångesten skulle kunna vara:

Jag kommer att göra bort mig och säga fel saker under mitt föredrag. Någon kommer skratta åt mig och jag kommer få panik. 

Det som händer när du tänker den här tanken är att en signal om fara skickas till din amygdala som “larmar” på samma sätt som om du skulle vara jagad av en tiger. Amygdala klarar inte av att avgöra om du verkligen är befinner dig i livsfara eller om du bara tror att du befinner dig i livsfara.

Det som händer när larmsignalen om fara nått amygdala är att den sätter igång en rad kropplsiga reaktioner för att skydda dig från faran du befinner dig i. Kroppens reaktion på ångest

 

Dina muskler spänns, salivproduktionen ökar, pupillerna vidgas och en rad andra system sätts igång för att göra dig redo att fly eller slåss.

Så där står du nu framför din klass och känner hur paniken växer sig allt större. Din kropp säger bokstavligen åt dig att lägga benen på ryggen och springa, men du är fast. Amygdala, din vän,  som ska rädda dig från fara har istället blivit din fiende. 

Hur kommer det sig då att din vän har börjat motarbeta dig?

Amygdala är en av våra äldsta delar av hjärnan. Långt innan människans hjärna blev så komplex och avancerad som den är idag fanns amygdala där. På den tiden behövde våra hjärnor inte särskilja verklig fara och upplevd fara på samma sätt som den idag behöver göra. Reaktionen som var passande då är inte passande nu, men lever kvar.

Minnen och ångest
Minnen kan vara bland det finaste som finns, men de kan också plåga oss och ge upphov till ångest.

Det är också så att det är i amygdala som våra minnen hanteras. Om vi upplevt något som gjort att vi känt oss rädda eller hotade kommer amygdala ihåg händelsen så att den kan slå larm om vi befinner oss i en liknande situation igen. Vi går tillbaka till klassrummet.

Kanske beror din starka reaktion som du får när du ska hålla ett föredrag inför klassen alltså på att du faktiskt upplevt en verklig traumatisk händelse i en liknande situation. Du skulle till exempel kunna varit med om:

Att du en gång som liten skulle sjunga på dagis och dina vänner började bua åt dig och skrek att du var dålig. Du kände dig ledsen och förödmjukad. 

Din amygdala lagrade händelsen på dagis som ett negativt minne, och efter det började den larma när du tänkte tankar och kände känslor kopplade till händelsen på dagis. Eftersom amygdalas minneslagring inte är exakt kan den negativa händelsen du upplevde som liten spilla över på andra liknande situationer och larmsystemet sätts felaktigt igång även i dessa.

Det här går att se hos människor som lider av exempelvis posttraumatisk stress. Deras minnen kan vara mycket traumatiska och ge upphov till flashbacks i situationer som påminner dem om händelsen de varit med om.

Du kan omprogrammera din hjärna och få stopp på falsklarmen genom att sluta agera på dem.

Så vad lämnar den här kunskapen oss med? Är vi utelämnade till vår uråldriga amygdalas överreaktion på situationer som egentligen inte hotar våra liv?

Som tur är inte. Vi kan lära om och omprogrammera våra obehagliga och traumatiska minnen på ett sätt som gör att våra hjärnor slutar slå falsklarm.

Kommer du ihåg historien om pojken som skrek “Björnen kommer, björnen kommer”, så många gånger att folk till slut inte lyssnade längre. På samma sätt kan du genom att utsätta dig för händelser som framkallar ångest få hjärnan att sluta larma genom att ignorera de kroppsliga reaktionerna.

Det kan vara svårt och kräver motivation och beslutsamhet, men det är fullt möjligt. Genom att exponera dig själv för dina rädslor, till exempel när det gäller social fobi, kommer du snart att märka att ångestnivån sjunker för varje gång du utför något du tycker är jobbigt. Du kan på så sätt bli vän med din amygdala igen och hålla föredrag inför klassen utan att vilja fly ut genom närmsta dörr!